"Visuell lustresa och uppslagsverk i ett” skriver Sköna Hem om IKEA – design och identitet
Par i antikviteter!
Man kan ju undra om paret Silfverstolpe skulle släppa in en Billybokhylla över tröskeln till det gemensamma hemmet. Med bakgrund som antikexperter i såväl tv som radio och med ett antal böcker på meritlistan är det kanske inget man skulle tala högt om… Beger de sig direkt till antikhandlartäta Grev Turegatan när hemmet behöver förnyas eller tar de kanske ändå bilen till Ikea? Eller släpar de sig upp en kylslagen lördagsmorgon för att utöka möbelbeståndet med loppisfynd? Vi frågade dem…
Lena Engdahl: Så: loppis, Ikea eller antikhandeln?
Sofia Silfverstolpe: Vi har faktiskt en blandning av alla tre hemma. Kontrasterna och dynamiken i en väl avvägd blandning är det som gör en inredning intressant och trivsam tycker jag.
LE: Jag gissar att inte ens två antikexperter är vaccinerade mot misslyckade impulsköp:
Vilket är det sämsta privata köpet ni gjort?
SS: Det sämsta köpet alla kategorier är vår platt-tv! Det var kanske inget impulsköp direkt, men definitivt det köp vi ångrar mest.
LE: Vilket är den mest värdefulla antikvitet ni värderat eller varit med om att sälja?
Pontus Silfverstolpe: Den dyraste målningen jag sålt på Åmells Konsthandel var en Carl Larsson. Fantastisk målning! Värd varenda krona av de knappt 8 000 000 kronor som köparen fick betala. Det dyraste jag sålt på auktion är en oljemålning av Carlo Dolci [italiensk 1600-talsmålare] som gick för 6 900 000 kronor plus provisioner till en jublande italienare.
LE: Många antikhandlare åkte ju till London på 50–60-talet för att fynda, vart åker man idag?
PS: Det beror lite på vad man söker. Om man väljer att inte stanna i Sverige, så kan man hitta mycket kul inredningsföremål i södra Europa såsom Spanien, Frankrike och Italien där man sedan århundraden har ägnat sig åt intressant formgivning. Men även städer som Amsterdam, Antwerpen och Köpenhamn där mode, inredning och design kommit att bli ledord. Ska man hitta de riktiga fynden som fortfarande är oupptäckta ska man snegla på USA och Sydamerika med Argentina och Brasilien i täten. Där kan man till exempel hitta NK-möbler tillverkade för NK-affären i Buenos Aires eller något av det som många utlänningar tog med sig under 1900-talets första hälft som nu nått marknaden som icke katalogiserade föremål.
LE: Mest ekonomiskt överskattade antikvitetskategorin?
SS: Gråmålade stilmöbler har nått sin peak, skulle jag säga. En del svensk konst, särskilt samtida konstnärer som har haussats för snabbt. Liksom mycket av det ryska vars prisbild har levt mycket på prestigebudgivningar mellan fantasirika personer som nu tycks ha kommit lite mer till sans. Men snart tror jag att även de kommer inse att kvaliteten är begränsad på mycket av det som de köpt.
LE: ”Allt här i världen är en framtida antikvitet” står det i er nya bok: Vad inom svensk formgivning förutspår ni kommer att bli stort?
SS: Det är näst intill omöjligt att säga. Vi kan bara gissa, men Eva Hilds organiska skulpturer tror jag kommer att stå sig i värde. Fotokonst har fortfarande en uppresa framför sig. Men även innovativ formgivning av bra materialval såsom Clara Lindencronas skulpturala bänk Diagram för Nola.
LE: Om man har ärvt lite pengar, vill förvalta dem väl och inte är intresserad av aktier, vad ska man köpa då?
SS: Man ska köpa det man tycker om! Konst och antikviteter ska man köpa för att konsumera och njuta av, inte spekulera i.
LE: Vilken är den vanligaste missuppfattningen? Eller rättare sagt, vilken är den vanligaste typen av föremål som folk ni möter tror är värdefulla?
PS: Många tror de har en svenska 1700-talsbyrå hemma, men ofta är det en stilkopia från 1900-talet. Det kan skilja allt från några tiotusentals kronor till flera miljoner, beroende på vem som tillverkat den. Typisk kommentar är: "Det här är det mest värdefulla jag har, den har jag ärvt av mormor och hon har alltid berättat att den är så fin. Den har nästan aldrig använts." Problemet är att trenderna har förändrats och att mormors gräddkanna i silver har sjunkit väldigt mycket i värde. En annan vanlig missuppfattning är att allt stiger i värde, så är det naturligtvis inte. Det är bara ett fåtal föremål eller konstverk som är de verkliga vinnarhästarna ur ett ekonomiskt perspektiv. Detta är också varför man inte ska köpa antikviteter för att tjäna pengar, se det istället som ett bra köp som skänker enorm njutning och glädje!
LE: Ni nämner ofta ”kulturarv” i samband med antikviteter. Innebär det att ni tycker att man har någon typ av ansvar som ägare till en antikvitet? Får man till exempel använda sina antika vinglas om man tycker de är goda att dricka ur eller bör man förvara och bevara dem åt kommande generationer?
SS: Föremålen har tillverkats för att de ska användas, så jag tycker att man ska göra det i den mån det går. Däremot kan man ju vara försiktig. Till exempel ska man kanske vara försiktigare med att använda känsliga textilier av stort värde ...
Man kan ju undra om paret Silfverstolpe skulle släppa in en Billybokhylla över tröskeln till det gemensamma hemmet. Med bakgrund som antikexperter i såväl tv som radio och med ett antal böcker på meritlistan är det kanske inget man skulle tala högt om… Beger de sig direkt till antikhandlartäta Grev Turegatan när hemmet behöver förnyas eller tar de kanske ändå bilen till Ikea? Eller släpar de sig upp en kylslagen lördagsmorgon för att utöka möbelbeståndet med loppisfynd? Vi frågade dem…
Lena Engdahl: Så: loppis, Ikea eller antikhandeln?
Sofia Silfverstolpe: Vi har faktiskt en blandning av alla tre hemma. Kontrasterna och dynamiken i en väl avvägd blandning är det som gör en inredning intressant och trivsam tycker jag.
LE: Jag gissar att inte ens två antikexperter är vaccinerade mot misslyckade impulsköp:
Vilket är det sämsta privata köpet ni gjort?
SS: Det sämsta köpet alla kategorier är vår platt-tv! Det var kanske inget impulsköp direkt, men definitivt det köp vi ångrar mest.
LE: Vilket är den mest värdefulla antikvitet ni värderat eller varit med om att sälja?
Pontus Silfverstolpe: Den dyraste målningen jag sålt på Åmells Konsthandel var en Carl Larsson. Fantastisk målning! Värd varenda krona av de knappt 8 000 000 kronor som köparen fick betala. Det dyraste jag sålt på auktion är en oljemålning av Carlo Dolci [italiensk 1600-talsmålare] som gick för 6 900 000 kronor plus provisioner till en jublande italienare.
LE: Många antikhandlare åkte ju till London på 50–60-talet för att fynda, vart åker man idag?
PS: Det beror lite på vad man söker. Om man väljer att inte stanna i Sverige, så kan man hitta mycket kul inredningsföremål i södra Europa såsom Spanien, Frankrike och Italien där man sedan århundraden har ägnat sig åt intressant formgivning. Men även städer som Amsterdam, Antwerpen och Köpenhamn där mode, inredning och design kommit att bli ledord. Ska man hitta de riktiga fynden som fortfarande är oupptäckta ska man snegla på USA och Sydamerika med Argentina och Brasilien i täten. Där kan man till exempel hitta NK-möbler tillverkade för NK-affären i Buenos Aires eller något av det som många utlänningar tog med sig under 1900-talets första hälft som nu nått marknaden som icke katalogiserade föremål.
LE: Mest ekonomiskt överskattade antikvitetskategorin?
SS: Gråmålade stilmöbler har nått sin peak, skulle jag säga. En del svensk konst, särskilt samtida konstnärer som har haussats för snabbt. Liksom mycket av det ryska vars prisbild har levt mycket på prestigebudgivningar mellan fantasirika personer som nu tycks ha kommit lite mer till sans. Men snart tror jag att även de kommer inse att kvaliteten är begränsad på mycket av det som de köpt.
LE: ”Allt här i världen är en framtida antikvitet” står det i er nya bok: Vad inom svensk formgivning förutspår ni kommer att bli stort?
SS: Det är näst intill omöjligt att säga. Vi kan bara gissa, men Eva Hilds organiska skulpturer tror jag kommer att stå sig i värde. Fotokonst har fortfarande en uppresa framför sig. Men även innovativ formgivning av bra materialval såsom Clara Lindencronas skulpturala bänk Diagram för Nola.
LE: Om man har ärvt lite pengar, vill förvalta dem väl och inte är intresserad av aktier, vad ska man köpa då?
SS: Man ska köpa det man tycker om! Konst och antikviteter ska man köpa för att konsumera och njuta av, inte spekulera i.
LE: Vilken är den vanligaste missuppfattningen? Eller rättare sagt, vilken är den vanligaste typen av föremål som folk ni möter tror är värdefulla?
PS: Många tror de har en svenska 1700-talsbyrå hemma, men ofta är det en stilkopia från 1900-talet. Det kan skilja allt från några tiotusentals kronor till flera miljoner, beroende på vem som tillverkat den. Typisk kommentar är: "Det här är det mest värdefulla jag har, den har jag ärvt av mormor och hon har alltid berättat att den är så fin. Den har nästan aldrig använts." Problemet är att trenderna har förändrats och att mormors gräddkanna i silver har sjunkit väldigt mycket i värde. En annan vanlig missuppfattning är att allt stiger i värde, så är det naturligtvis inte. Det är bara ett fåtal föremål eller konstverk som är de verkliga vinnarhästarna ur ett ekonomiskt perspektiv. Detta är också varför man inte ska köpa antikviteter för att tjäna pengar, se det istället som ett bra köp som skänker enorm njutning och glädje!
LE: Ni nämner ofta ”kulturarv” i samband med antikviteter. Innebär det att ni tycker att man har någon typ av ansvar som ägare till en antikvitet? Får man till exempel använda sina antika vinglas om man tycker de är goda att dricka ur eller bör man förvara och bevara dem åt kommande generationer?
SS: Föremålen har tillverkats för att de ska användas, så jag tycker att man ska göra det i den mån det går. Däremot kan man ju vara försiktig. Till exempel ska man kanske vara försiktigare med att använda känsliga textilier av stort värde ...